Fortplantning, som den ser ut i vår värld, är en absurt komplicerad idé.
Mänsklig tillverkning går ut på kopiering. Man gör identiska kopior av något. När det gäller fortplantning kan det kallas kloning. Det är den i särklass enklaste formen av reproduktion, den första idén man kommer på.
Mycket av den fortplantning vi ser i naturen har två moment:
Bakterier klonar sig, men liv på en högre nivå kombinerar arvsmassan från en hane och en hona. Vi vet att varje människa har en unik kombination av egenskaper från sina föräldrar. Att ett barn är en egen individ och samtidigt återspeglar sina föräldrar -- jag tycker det är fascinerande.
Den andra punkten, att allting växer är också en absurd komplikation. Den innebär att organismen passerar olika stadier under sin tillväxt. Stadierna har visserligen likheter med den slutgiltiga organismen, men också stora olikheter. Organismen måste vara livskraftig genom hela processen. Ett barn som växer är hela tiden en komplett individ.
Sammanfattningsvis är fortplantning som vi känner den en otroligt osannolik idé. Innan slumpen frambringar en sådan ordning borde den ha frambringat kloning många gånger om.