Det är rätt sällan man får höra varför vetenskapen skulle vara så säker på att slumpstyrd evolution producerade det vi ser runt omkring oss. Ofta får man bara höra att 90% (eller 99%) av alla vetenskapsmän anser att det är så. Har du tänkt på att det är extremt svårt att få forskningspengar om man säger att man tvivlar på evolutionen?
Argumentet med 90% eller 99% av alla vetenskapsmän antyder också att du inte är tillräckligt begåvad för att tänka själv.
Jag säger: Se dig omkring, tänk själv! Om världen omkring oss utvecklades genom slump och urval, vad skulle vi se?
För att illustrera slump används ibland bilden av apor som sitter och skriver på tangentbord. Med tillräckligt många, tillräckligt snabba apor borde de någon gång kunna producera litterära mästerverk.
Problemet är att vi skulle bli dränkta av papper (om vi nu tänker oss att vi skriver ut allt som aporna skriver). För att få en enda vettig mening skulle det antagligen gå åt en pall papper.
Evolutionen har samma problem. För varje positiv slumpmässig förändring finns ett överväldigande antal misslyckade och halvlyckade. Dessutom, vad säger att liv bara uppstått en enda gång? Det borde hända hela tiden. Vad vi borde se runt omkring oss är en motbjudande blandning av lyckade och misslyckade livsformer. Inte minst övergångsformer som är varken-eller.
Men när vi iakttar naturen ser vi extremt väldefinierade och välanpassade organismer på alla nivåer. Exempelvis vet ornitologer precis vilka små färgskiftningar de ska leta efter när de artbestämmer en fågel.
Inte heller hittar vi övergångsformer i fossil, alltså avlagringar av mycket gamla livsformer. Då har vi ändå grävt fossil i 150 år efter Darwin.
De livsformer vi ser idag är alla beroende av alla i ett enormt globalt sammanhang som människan långt ifrån har full kunskap om. Det är anledningen till att vi gör skadliga ingrepp i naturen. Vi tror att vi vet hur det fungerar. Efter en tid, exempelvis när det visar sig att bina dör, blir det uppenbart att vi inte visste tillräckligt.