Del 2 av introduktion till Ordspråksboken
Del 1 handlade om Ordspråksbokens nio första kapitel, som man kan säga är reklam för visheten. I det här avsnittet tar vi ett helikopterperspektiv på hela Ordspråksboken för att få en överblick över alla dess 31 kapitel.
Så här är Ordspråksboken upplagd:
En kort inledning, vad man kan vänta sig av Ordspråksboken (Ords 1:1-7)
En fars ord till sin son (Ords 1:8-7:27)
Visheten (Ords 8:1-9:12) och dårskapen (Ords 9:12-18) talar, personifierade
Visdomsord ("ordspråk") av Salomo och några till (Ords 10:1-31:9)
En god hustru, en lovprisning (Ords 31:10-31)
Inledningen till Ordspråksboken är som en trumpetstöt, en programförklaring. Av Ordspråksboken kan man vänta sig fostran, vägledning, insikt, klokhet, lärdom, förståelse. Ingen falsk blygsamhet här! Ordspråksbokens vänder sig till de okunniga, de unga, de visa, de kloka. Alla borde passa in någonstans på den skalan.
Efter den inledande programförklaringen följer en fars ord till sin son. Han vill att det ska gå bra för sonen och delar med sig av erfarenheter från sitt liv. Sonen bör också lyssna till sin mor för även hon är en källa till vishet. Fadern önskar att sonen drar nytta av föräldrarnas erfarenheter och att han ser och lär sig av andras misstag. Det kan inte vara nödvändigt att göra alla misstag själv.
Av det förstår man att visheten inte i första hand är teori. Visheten är praktisk.
Faderns råd och hela Ordspråksboken präglas av tanken att världen fungerar på ett visst sätt. Det finns så att säga naturlagar för mänskligt uppträdande precis som det finns fysiska naturlagar. Om du gör si händer så.
Naturlagarna i Ordspråksboken är inte religiösa utan neutrala fakta som gäller alla människor. ”Den som gräver en grop faller själv i den. Den som sätter en sten i rullning får den själv över sig.” (Ords 26:27) Detta är bildspråk och Ordspråksboken överlåter åt läsaren att förstå när bilden går att tillämpa. Därmed också sagt att att Ordspråksbokens naturlagar skiljer sig från fysiska naturlagar. De är inte mekaniska utan förutsätter omdöme.
Även om många av Ordspråksbokens utsagor inte är religiösa är Gud självklart närvarande och aktiv. Här och där bland alla ordspråk handlar det om Gud själv (oftast kallad ”Herren”). ”Herren låter inte en rättfärdig själ hungra, men han avvisar de ondas begär.” (Ords 10:3) Även sådana ordspråk liknar naturlagar eftersom de betyder att det går att veta något om Gud. Han är inte godtycklig, dold eller obegriplig.
Fadern vill att sonen ska bli medveten om hur världen fungerar och hur man förhåller sig till Gud. Om han anpassar sig till detta får han ett liv med flyt. Precis som man inte kan ignorera gravitationen utan att slå sig så får man problem om man ignorerar naturlagarna för mänskligt uppträdande eller bortser från vem Gud är. Med problem menas att saker och ting i livet slutar fungera.
En anmärkningsvärt stor del av faderns ord till sin son är varningar för ”den främmande kvinnan”. Det handlar både om lösa förbindelser och äktenskapsbrott. Detta ämne upptar större delen av tre kapitel, nämligen 5 - 7.
Ordspråksbokens naturlagar för mänskligt uppträdande kompletteras av en stark moralisk kompass. Det är inte bara fråga om vad som fungerar utan också vad som är rätt och fel.
Visheten framträder som en person redan i kapitel 1 från vers 20. I kapitel 8 kommer visheten till tals i ett längre avsnitt. ”Jag ropar till er, människor, jag höjer min röst till alla människobarn.” (Ords 8:4) Visheten är en person som har ett erbjudande. Visheten är inte exklusiv, utan vänder sig till alla.
I Ords 8:22 börjar något märkligt. Visheten talar om var den kommer ifrån, att den är född av Herren ”före allt som han sedan gjorde ... från begynnelsen, innan jorden formades”. Den som har läst i Nya Testamentet blir starkt påmind om personen Jesus Kristus, han som givit namn åt kristendomen, en världsreligion. I den här korta översikten finns inte plats att följa detta intressanta spår. Den som vill kan läsa de första verserna i Johannes evangelium och jämföra.
Visheten var med när Gud skapade jorden och människorna. Det var en glad tid med kosmisk partystämning bland Gud och änglar. ”Jag var alltid vid [Herrens] sida. Jag var hans ständiga glädje, i hans närhet fröjdades jag. Jag jublade över hela hans värld och gladde mig över människosläktet.” (Ords 8:30-31)
Därför, säger visheten, bör ni lyssna. Visheten har varit med från allra första början och vet hur saker och ting fungerar. Visheten ryggar inte för att bjuda in ”okunniga och den som saknar vett” (Ords 9:4) Alla är välkomna, du också.
Dårskapen, vishetens motsats, ropar från en högt belägen plats. Dårskapen har också ett erbjudande och bjuder in samma människor som visheten. Att följa dårskapens lockrop slutar inte lyckligt. ”... de vet inte att döden härskar där, att hennes gäster hamnar i dödsrikets djup.” (Ords 9:18)
Vishetens och dårskapens lockrop når båda fram till människorna. De måste själva välja vilken röst de ska följa.
I kapitel 10 börjar de egentliga ordspråken och fortsätter ända till det sista kapitlet. Ett typiskt ordspråk består av två rader. Ofta är den andra raden en komplettering eller en kontrast till den första. Exempel:
Lata händer gör människan fattig,
men flitiga händer för med sig rikedom. (Ords 10:4)
På några ställen finns sammanhang som sträcker sig över ett större antal rader.
Om det finns något system eller särskild ordning bland ordspråken så är den svår att upptäcka. Däremot är det inte svårt att se ett antal teman som återkommer. Återkommer gör också kontrasterande typexempel på människor: den vise och dåren, den flitige och den late, den rättfärdige och den onde.
Från Ordspråksboken 22:17 byter texten stil i viss mån. Inte alla ordspråk är begränsade till två rader. I flera fall har de teman som sträcker sig över längre avsnitt. Inte bara stilen avviker. Av texten framgår att de har annat ursprung än Salomo. De namn som nämns, Agur i 30:1 och kung Lemuel i 31:1 är okända. Däremot är kung Hiskia (25:1) känd.
Något otippat avslutas Ordspråksboken med en översvallande lovprisning av en god hustru. Äktenskapet står högt i kurs. Det framgår även bland de ”vanliga” ordspråken. I Ordspråksbokens värld är könen binära, man och kvinna, och äktenskapet ingås mellan man och kvinna. Det bara är så.
Hustrun i Ordspråksboken 31 är driftig och energisk. Hennes man litar helt på henne och ger uttryck för sin beundran för henne. Deras gemensamma, strävsamma liv är ett teamwork. Med tanke på det enorma avståndet från vår tid kan det eventuellt vara överraskande att se att hustrun är så självständig och har avsevärt svängrum att driva projekt efter sitt eget huvud.
Ordspråksboken är inte likformig rakt igenom även om den till stor del består av korta ordspråk.
Ordspråksbokens värld styrs av vad man kan kalla naturlagar för mänskligt uppträdande. Liksom vanliga naturlagar är de inte religiösa utan neutrala och gäller alla människor. De kompletteras av en moralisk kompass. Bästa sättet att få flyt i livet är att inrätta sig efter dessa förutsättningar. Omvänt får man problem om man struntar i naturlagarna. En vis person upphör aldrig att lära sig mer om världen och människorna, men även om Gud.
Kapitel 8 och 9 låter visheten och dårskapen framträda som personer. Båda vänder sig till människorna och vädjar till dem att komma. Om man vänder på perspektivet och ser det från en människas synpunkt innebär det att vi nås av både vishetens och dårskapens lockrop. Ordspråksbokens inledning lovar att Ordspråksboken ska utrusta oss så att vi kan skilja mellan vishetens och dårskapens erbjudanden och välja rätt.