Det finns en bok i Bibeln som alla borde ha koll på. Den heter Jobs bok och är fullständigt fascinerande. Om man har tid. All action finns på de två första sidorna och de två sista. Däremellan nästan 40 kapitel med monologer. Tungt!
Job är antagligen Bibelns äldsta bok. Det står ingenting om Israels folk eller om något tempel. Job fungerade som präst i sin egen familj. Därför tror man att Job kan ha varit samtida med patriarkerna, kanske på Abrahams tid. Det var för 4000 år sen.
Job var den mest schyssta person man kan tänka sig. Han var ansedd, förmögen och självskriven bland de styrande. Han var noga med att dela med sig, att ge till dem som hade det dåligt ställt och att inte låta sig påverkas av människors status i sina beslut. Han var schysst mot alla, inklusive sina många anställda. Allt var frid och fröjd.
En dag: Pang! En serie katastrofer tog ifrån honom allt han hade. Alla hans barn dog när de fick ett hus över sig. En tid senare: Pang! Han förlorade också sin hälsa och drabbades av en plågsam sjukdom.
Tre av Jobs vänner kom till honom för att stötta honom. När de såg hur sjuk och plågad han var blev de stumma. De satt med honom i en vecka innan någon sa något.
En vecka! Det säger något om tempot i boken.
Efter detta turas de om att tala, en i taget.
Job säger gång på gång att Gud är orättvis. Job, som var petnoga med att vara schysst mot alla. Även när ingen såg på. Ändå drabbas han av denna svåra olycka. Varför, varför? Han vill argumentera med Gud, höra vad han är anklagad för, men Gud svarar inte.
Jobs vänner börjar lite försiktigt vädra sina misstankar. Jodå, Job har en fin fasad, men bakom den hade han kanske haft ett och annat för sig? Sådant som inte tålde dagsljus? Det är de onda människorna som Gud straffar, de goda går det bra för, det vet alla. Lika bra att erkänna! Vartefter blir vännerna allt tydligare och mer påträngande med att det säkert finns mycket omoral under Jobs yta, annars skulle Gud inte låta allt detta onda drabba honom.
Job blir bara otålig på sina vänner och säger att de är urusla på att stötta honom. Vännerna å sin sida blir otåliga på Job när de märker att han inte ändrar sig och inte bryr sig om deras råd.
Det där är min taffliga version. I själva verket talar de till varandra i poesi. De slår varandra i huvudet med målande bildspråk och de mest utsökta formuleringar. Är det möjligt att man diskuterade på det sättet för 4000 år sen? Bara en sån sak. Var världen mer civiliserad då?
Det intressanta är att vi läsare faktiskt vet hur historien började. I kapitel 1 och 2 kommer Satan, åklagaren, inför Herren Gud och begär att få nita till Job. Han får Guds tillåtelse och skrider genast till verket. Därav de olyckor som Job drabbades av.
Av detta ser man två saker. För det första: Det finns en personlig ond makt, Satan, som ständigt anklagar och strävar efter att skada människor. Före detta missbrukare som Sebastian Stakset säger om sina tidigare liv att de hade svårt att tro på en god Gud, men inga problem att tro på Satan. För det andra: Gud sätter en gräns för Satans inflytande.
De långa monologerna går runt runt i åtskilliga kapitel. Vännerna pucklar på Job verbalt. Job klagar ömsom på vännerna, ömsom på Gud.
Plötsligt talar Gud tydligt till Job -- men inte som Job hade tänkt (Job 38:2-4).
Vem är denne som höljer mitt råd i mörker, med ord utan kunskap?Gör dig nu beredd och var som en man,för jag tänker ställa frågor som du får svara på.Var var du när jag lade grunden till jorden?Tala om det för mig, om du nu vet och förstår så mycket.I nästan två kapitel beskriver Gud sedan hur han skapade jorden och djurlivet. Han utmanar Job att hålla ordning på stjärnorna, jordens klimat och att ge mat åt alla vilda djur. Han slutar med (Job 39:35f):
”Vill du tvista med den Väldige, visa honom till rätta?Nu får Guds anklagare svara honom!”Då svarade Job Herren:"Jag är ingenting, hur skulle jag kunna finna några svar?Jag sätter handen för munnen.Jag har talat både en gång och två gånger, men inte kunnat svara.Nu säger jag inget mer."Job tystnar, men Gud fortsätter. Han verkar inte kunna hålla sig. Gud utmanar Job igen att skipa rättvisa på jorden och fortsätter med att beskriva två imponerande djur som vi inte vet vilka de är. De kallas Behemot och Leviatan. Gud talar i nästan två kapitel till. Luften går ur Job.
Då svarade Job Herren:Jag vet att du kan göra vad du vill och att dina planer inte kan omintetgöras.Du frågade: ”Vem är denne som döljer mitt råd, med ord utan kunskap?”Ja, jag talade om saker som jag inte förstod, sådant som var alltför underbart för mig.Du sa: ”Lyssna! Jag tänker ställa frågor som du får svara på.”Förut har jag bara hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon. Jag tar tillbaka mitt, jag ångrar mig i stoft och aska.När Job har ångrat sig återställer Gud hans liv och förmögenhet med råge. Ytterligare en detalj måste ordnas. Gud är arg på Jobs tre vänner. Han talar till den äldste av dem och säger (Job 42:7-8):
Jag är vred på dig och dina två vänner. Ni har inte talat sanning om mig, som min tjänare Job har gjort. Ta nu sju ungtjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra ett brännoffer för er själva. Min tjänare Job ska då be för er. Jag ska lyssna på hans bön och inte dra ner er i skam för att ni inte har talat sanning om mig, som min tjänare Job har gjort.Det var alltså inte sant det vännerna hade tjatat om hela tiden! På den här tiden gällde djuroffer inför Gud.
Ännu märkligare är att Gud tar Job i försvar och säger att han har talat sanning om Gud. Han är inte det minsta upprörd på Job längre.
I Jobs bok får vi ovanlig insyn i en andlig verklighet. Vi får också höra Gud själv svara i nästan fyra kapitel på det som Job anklagat honom för, nämligen att inte bry sig eller rentav att inte vara schysst.
Job var den schysstaste person man kan tänka sig. Han gjorde verkligen rätt hela tiden. Mellan raderna förstår man att det steg honom åt huvudet. Han var noga med att rikedomar inte skulle påverka honom. Däremot detta att han var så schysst -- det blev han alltför nöjd med. Han tänkte att det skulle bli en plattform för honom för att komma närmare Gud.
Job får en riktig utskällning av Gud. Vem tror du att du är? Då syftar inte Gud på jantelagen utan på att Job med sina prestationer skulle kunna hävda sig mot Gud själv. Job lär sig sin läxa och hans liv blir återställt. Han låter Gud vara Gud.
Hans vänner, däremot, fick problem. De hade envist hävdat att Gud straffar onda människor och belönar goda. Råkar man ut för elände så är det för att man gjort något ont. Gud underkänner totalt deras resonemang. Han uppmanar Job att be för vännerna och det gör han. Verkar det bakvänt att Gud ber Job att be en bön till Gud? Jag tror Gud gjorde så för att upprätta alla inblandade och även relationen mellan Job och vännerna.
För Job blev vändpunkten att han mötte Gud. Innan dess hade han bara hört talas om honom. Att möta Gud själv gjorde hela skillnaden, då upphörde hans klagomål.
Gud gläder sig naturligtvis åt att människor gör gott mot varandra. Men Job fick lära sig något den hårda vägen: Att åberopa sin egen förträfflighet inför Gud, det fungerar inget vidare.
Självklart finns det mycket annat man kan säga om Jobs bok. Det här är bara en mycket kort introduktion.