Del 3 av introduktion till Ordspråksboken
De föregående delarna har presenterat Ordspråksboken på ett översiktligt sätt. Det är dags att gå in i texten på nära håll. Ordspråksbokens själv lovar riklig utdelning om man studerar den.
Är det möjligt att förstå en bok som skrevs för flera tusen år sen i en helt annan kultur? Är det möjligt att den har något att säga till oss? I botten finns frågan: Finns det saker som alltid stämmer?
Till att börja med verkar Ordspråksboken inte ha mycket till system eller ordning. Vartefter man läser upptäcker man att det ändå finns teman som återkommer med lite olika vinklingar. Det här avsnittet tar fram några av dessa teman.
Ordspråksboken innehåller ett antal återkommande personligheter. Här är några av dem.
Den vise/den kloke/den förståndige lever efter det vi kallar ”naturlagar för mänskligt uppträdande” (se del 2) och strävar ständigt efter att förstå mer av dem.
Ge åt den vise, så blir han ännu visare, undervisa den rättfärdige, så lär han sig mer. (Ords 9:9)
Dåren är den vises motsats. Det är en stolle som struntar i ”naturlagarna”.
En dåre finner inget behag i förstånd, han vill bara vädra sina egna åsikter. (Ords 18:2)
Den okunnige är en person som inte har någon fast grund, varken vishet eller dårskap, och som lätt blir ledd, än hit, än dit.
Den okunnige tror allt som sägs, den kloke ger akt på sina steg. (Ords 14:15)
Om de föregående personligheterna har med horisontella relationer att göra, alltså i förhållande till andra människor, så finns två andra personligheter som gäller förhållandet till Gud.
Den rättfärdige tar relationen till Gud på allvar, har respekt för Gud och vill leva i överensstämmelse med Guds vilja.
Den gudlöse/den onde föraktar Guds vilja och sätter sin egen vilja främst.
De rättfärdiga ska aldrig vackla, men de onda visas bort ur landet. (Ords 10:30)
Personligheterna ska inte uppfattas som fysiska personer, utan som typer eller schabloner. Syftet med schablonerna är att vi får referenspunkter för vårt eget uppträdande. De ger oss en skala. Vi kan bedöma oss själva på den skalan.
Om det finns ett ganska litet antal personlighetstyper i Ordspråksboken så är antalet teman desto större. I den här genomgången kan vi bara ta med ett litet urval.
Utmärkande för Ordspråksbokens teman är att de är jordnära och berör vardagslivet.
Hur vi handskas med vårt tal är kanske det oftast återkommande temat i Ordspråksboken. Här är ett smakprov:
Den förståndige är försiktig med vad han säger, och den kloke har kontroll över sitt temperament.
Även den dumme anses vis så länge han är tyst, och kan verka förnuftig så länge han inte öppnar munnen. (Ords 17:27-28)
Att inte låta munnen gå är ett återkommande råd i Ordspråksboken. Vad vi säger har stor betydelse. Ord har en laddning som kan bli till hjälp eller till skada.
Den som talar tanklösa ord sårar som med svärd, men de visas ord helar. (Ords 12:18)
Som guldäpplen på ett silverfat är ord som talas i rätt tid. (Ords 25:11)
Ord kan skapa strid och konflikt, inte minst sådant som talas bakom ryggen på andra.
Elden slocknar när veden tar slut, och grälet tar slut när den som skvallrar går sin väg. (Ords 26:20)
Ordspråksboken uppmanar oss att ta ansvar för våra liv genom att arbeta.
Gå till myran, du som är lat. Se hur den gör och bli vis!
Den har ingen ledare över sig, ingen tillsyningsman eller härskare,
men trots det samlar den in mat under sommaren och skaffar sin föda under skördetiden.
(Ords 6:6-8)
Nuförtiden är det inte så många som lever av jordbruk som på Ordspråksbokens tid. Principen är ändå allmängiltig, att livet har perioder när man sår ut och förbereder och andra perioder när man skördar resultaten.
Den late plöjer inte på hösten och finner heller inget vid skördetiden. (Ords 20:4)
Den som är arbetsskygg får åtskilliga gliringar.
Som en dörr vänder sig på sina gångjärn vänder sig den late i sängen. (Ords 26:14)
Den late säger: ”Det är ett lejon där ute,” eller: ”Jag kan bli dödad på gatan!” (Ords 22:13)
Gång på gång återkommer Ordspråksboken till att riktiga vänner inte drar sig för att reagera när det behövs. Likaså att den som är klok kan ”ta feedback” men genomskådar smicker.
Bättre öppen tillrättavisning än dold kärlek.
Vännens slag ges i trofasthet,
ovännens kyssar i överflöd. (Ords 27:5-6)
Den som tillrättavisar uppskattas mer än den som smickrar. (Ords 28:23)
Resultatet av en sådan vänskap är att vi utvecklas.
Järn slipas mot järn och den ena människan mot den andra. (Ords 27:17)
En människas innersta tankar är som djupt vatten, men den kloke öser upp dem. (Ords 20:5)
Det är viktigt att ta vara på sina vänner.
Överge inte din egen eller din fars vän, och sök inte upp en släkting när du är i nöd.
En nära granne är bättre än en bror långt borta. (Ords 27:10)
Även högt uppsatta personer söker människor de kan lita på.
Den som älskar den inre renheten och talar väl får kungen till vän. (Ords 22:11)
Enligt Ordspråksboken vinner man på generositet.
Om någon behöver ditt stöd och du kan hjälpa honom, så säg inte nej. (Ords 3:27)
Den som är generös får mer, den snåle blir bara allt fattigare.
Den frikostige blir rik, och den som ger andra att dricka får själv dricka. (Ords 11:24-25)
Detta är slående likt vad Jesus undervisar i Nya Testamentet många hundra år senare.
Ge, så kommer ni att få. Ett gott, packat, skakat och rågat mått ska ges i er famn. För med det mått ni mäter ska det mätas upp åt er. (Lukas evangelium 6:38)
Bibeln är konsekvent. Gamla Testamentet hänger ihop med Nya.
Det finns åtskilliga varningar för högmod i Ordspråksboken.
Hjärtats högmod går före fall, men ödmjukhet leder till ära. (Ords 18:12)
Att högmod går före fall har blivit ett talesätt i vanlig svenska. Men vad är ödmjukhet? Bland annat att inte förhäva sig.
Förhäv dig inte inför kungen, ställ dig inte på de storas plats.
Det är bättre att bli erbjuden en högre position än att behöva lämna sin plats till någon mer ansedd. (Ords 25:6-7)
Detta exempel används av Jesus (Lukas evangelium 14:10-11). Ödmjukhet innebär även att inse sina begränsningar och lita på Gud.
Förtrösta helhjärtat på Herren och lita inte på ditt eget förstånd. (Ords 3:5)
I ödmjukheten ingår att kunna vända sig till andra för att få råd och förankra det man tänker.
Den dumme anser sin väg vara rätt, men en vis man lyssnar till råd. (Ords 12:15)
Utan samråd går planerna i stöpet, men med många rådgivare lyckas man. (Ords 15:22)
Ordspråksboken premierar personliga egenskaper som många skulle kalla ”lutherska”. Det ska vara ansvar, det ska vara ordning och reda. Man ska vårda sina vänner och vara uppriktig mot dem. Man ska inte ha alltför höga tankar om sig själv. Ordspråksboken har en bra motivering för detta: det funkar.